Oberoendeframkallande

Au jour d’hui har jag haft lock för örat hela dan så jag hör sämre än en åttioårig tant. Julia tror att jag kan ha öroninflammation, men med min sjukhus- och läkarskräck hoppas jag verkligen inte det. Med tanke på att jag redan har brist på pluggtid skulle det dessutom vara extra olämpligt om jag även ska hinna med ett läkarbesök. För övrigt har jag såklart inte pluggat som jag borde idag. Istället promenerade vi till stan och mötte upp Richards familj som sovit lite här och var runt om i Lund. Det var egentligen meningen att vi skulle träffas hos de nyblivna föräldrarna igen, men eftersom bebisens mamma märkt att jag var snuvig ville hon inte att jag skulle komma dit. Därmed denna lösning… Halva gänget tog en promenad i Botaniska trädgården, andra halvan gick i affärer. Jag gick såklart i affärer, köpte presentpapper och en julklapp till systeryster (skriver inte vad då det finns en liten möjlighet att hon kommer läsa detta). Därmed återstår inte många klappar att inhandla. Får bara inte glömma att beställa mammas filmer och farfars tidningsprenumeration! Sen var det dags för lunch, som intogs på VESPA. Jag försökte avstyra detta eftersom vi skulle äta italienskt igen på kvällen, men det gick inte så bra. Hur som helst åt jag bred bandpasta med pesto, mozzarella, tomat och basilika. Mycket gott! Sedan blev det bilhämtning, packningskörning, madrassavlämning…tills jag kom hem, stupade i säng och däckade! En timmes vila och sedan iväg till Italia för att träffa NKK-gruppen. Den fantastiskt trevliga supergruppen! Aldrig tidigare har någon haft sån tur med vilka de får att jobba med ett år. Verkligen, jag är för evigt lycklig över detta. Tyvärr är ju inte min hälsa tipp topp, och med tanke på mitt högra öras dövhet valde jag att placera mig längst ut till höger vid bordet på restaurangen, så att jag inte skulle sitta och stoppa upp konversationen på mitten. Jag åt vitlöksbröd med champinjonstuvning (det hette något mer fancy på italienska!) till förrätt, och pasta med laxsås till huvudrätt. Det var gott, men laxen var rökt och jag föredrar laxsås av "rå" lax. Jag orkade inte sitta kvar speciellt länge med det bråkiga örat, den snuviga näsan och den konstiga kroppstemperaturen, så jag gick tidigare än resten av gruppen. Tråkigt, men ibland har man inget val! Sedan har jag druckit te med honung. Och ätit godis:) Nu ska jag sova, och imorgon försöka få klart den där rapporten.

Bebisens mamma vågade inte krama mig när vi sa hej då. Om jag blir likadan när jag skaffar barn: snälla, säg till mig på skarpen!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: